Även om jag vet att jag inte är den kanske enda som har tråkigt på finska lektionerna kan jag inte vara utan att konstatera att fallet verkligen är så. Började idag också att skriva på något fullständigt random bak i mitt finska häfte för att ha lite underhållning för mig själv. Läxsvämningarna har inte börjat - ännu - men kommer nog alldeles för snart att komma. Önskar lite att jag kunde tentta eller bli av med alla finska kurser, men å andra sidan vet jag att det inte skulle vara så bra för mina vitsord...

Har fått ut de flesta av mina prov idag och hade dessutom första lektionen filosofi. :D Känner mig väldigt positiv för filosofin. Det verkar mycket lovande. Vi ska till nästa måndag också svara på en del filosofiska frågor som vår lärare samlat på ett papper. Verkar lovande som sagt.

Hittade i veckoslut från min hylla med skivor och filmer Metallicas skiva Death Magnetic samt från internetet Fairyland bandet. Death Magnetic råkar vara den enda skiva jag har av Metallica men jag finner den ytterst njutbar att lyssna på, och den funkar dessutom bra till bakgrund. Vad det gäller Fairyland tycker jag om själva feelisen och gillar överlag deras låtar. Harmar bara när jag inte kan finna deras skivor från någon butik... Måste väl ta och beställa via nätet här någon gång. 

Jag har nu fått uggla hemma i två dagar utan behov att gå till skolan, tack vare min provvecka för den här perioden. Men på måndag börjar en ny period och en ny provveckas annalkning kommer sedan att göra en nervös. Det jag åtminstone märkte med den här provveckan var det att jag borde ha kanske bordat läsa lite i takt med när vi gick igenom under lektionerna, annars blir det massor att läsa de några dagarna före provet. Jag tänker försöka att förbättra mig vad det gäller.

Nästa period kommer jag att få börja bekanta mig med filosofins ännu mystiska värld och dessutom kommer jag troligen att gå sönder på grund av tyskan ... igen. Tycks bara som att jag inte har någon ork längre till att studera det språket... Aningen sorgligt eftersom jag brukat nu ungefär tre år till att studera det. Som grädde på tårtan har jag också det "underbara" ämnet finska. Kommer möjligen att tråka ut mig på lektionerna och stressa över alla sidor som fås i läxa. På något sätt borde jag väl överleva det igen också.

Inom kanske mera uppiggande nyheter kommer min faster att komma till oss nästa vecka. Jag ser verkligen fram emot det.

Tidigare under veckan fick jag också reda på att jag ska träffa Rotary-klubben i Sibbo här nu om två veckor på en tisdag. Det är alltså föreningen som jag söker med utomlands för ett års utbyte. Kommer möjligen att ha mera utbytes relaterade nyheter alltid då och då så jag kanske kommer att markera dem på något sätt. :) 

Gränsas egentligen våra liv av vad andra säger att vi inte kan eller borde göra? Är vi oförmögna att göra vissa saker bara för att vi inte har alla förutsättningar som en del andra?

Jag vill åtminstone inte tro det. Jag tror inte det.

Jag har mött personer som man inte skulle kunna genast tro att är förmögna att göra en del saker på grund av ett handikapp. Jag har träffat personer som överraskat mig flera gånger, även när jag trott att jag känner dem rätt väl. Jag har fått bevisat om och om igen att det omöjliga inte alltid är omöjligt.

Varför påstår då en del att man inte kan göra en sak även om man aldrig försökt? Kan det vara att de vill bara få en att må illa så ens självförtroende smulas sakta sönder så man inte vågar pröva? Vill de inte att man ska prova det för att de inte själva vågar? Ser de bara framför näsan på sig men inte längre? Eller gör de det bara omedvetet?

Gränsen blir egentligen väl verkliga först sedan när man provat eller man inte till slut vågar göra det, då man börjar tro dem som trycker ner på en. Är det bara det mänskliga psyket som vill kväva ner dem som vågar drömma och kanske prova på sina vingar? Har vårt samhälle skapat den bilden att de som anses inte kunna göra något ska inte heller uppmuntras till att försöka? Är det här allt bara ett vridet ekorrhjul människan tvingats i att fortsätta? Är det de som är socialt intelligenta som vill trycka ner dem som inte är lika begåvade eller säkra?

Det vridna hjulet fortsätter att snurra...

Hälsningar alla läsare! En uppdatering är nog troligen i behov sen senast då rätt mycket hunnit hända.

På torsdag började provveckan, vilket menade för mn del ett engelska prov... Blir och se lite vad det riktigt blir till slut. Sedan hade jag på fredag en ledig dag. Den tillbringade jag med att sova lite längre och sedan med att äntligen städa mitt rum och i samma veva också en av toaletterna och dammsuga mattan på nedre våningen. Allt det här städandet var lite på grund av att en av mina vänner kom till oss och vi hade ett litet filmmaraton med filmerna: King Arthur, Asterix & Obelix: Uppdrag Kleopatra samt Asterix på olympiaden. En riktigt lyckad fredag, om jag så får säga. Lördagen gick rätt långt ut på att arbeta hemma, vara på träningar för att sedan kulmineras på kvällen med att två av min pappas kusiner kom över till oss med sina familjer, dvs fyra vuxna och fem barn tror jag det blev. Söndag gick till att läsa till historia-provet.

Historia provet skrev jag idag ... och hoppas nu här att jag fick ett bra vitsord för jag missade lite vid en av uppgifterna. Borde ännu dessutom läsa till tyska-provet jag har imorgon. Skulle egentligen inte alls orka läsa på det. Jag märkte också idag att jag inte har den minsta aning om var hålstansen ligger. Hade nämligen lite tänkt att jag skulle ordna alla papper från förra året och den senaste perioden i en mapp nu... Får då göra det någon annan dag. 

Nu har jag gjort det beslutet att om jag kommer att filosofera så kan det främst ha att göra med filosofiska frågor i den fantasy värld jag håller på att konstruera. Den här världen tänker jag få att fungera! Det kan komma att finnas olika slags tillställningstagande än kanske är van, pga att den här världen har lite annorlunda konstruktion än den vi lever i och kommer att hålla på och skapa sig här med tidens gång i mitt huvud och nerskrivet i något/några av mina häften.

Alternativt kan det komma att jag skriver en bit av en av de otaliga historierna som blivit inspirerad från någon låt. Det kan bli ganska intressant enligt min mening och jag har likväl redan några på lager.

En hel del har hunnit hända sen jag senast skrev ett inlägg (vilket jag inte gjort tidigare alldeles för den enkla orsaken att jag känt mig aningen slattrig). Vi försöker ta det i kronologisk ordning sä vål som möjigt.

Fredagen: Det här var en mysig dag med bara två lektioner i skolan och sedan rakt till Nationalmuséet i Helsingfors. Jag älskade utställningarna och vi hade en bra guide också. Kortfattat alltså en bra dag.

Lördag: Inget särskilt egentligen vad jag kan erinra mig förutom de nu rutinerade träningarna i Shinden.

Söndag: Var på förmiddagen och vandrade på sandplanen i Nickby, var det ordnades den årliga marknaden. Hittade några trevliga föremål. Det är ganska intressant hur man kan finna föremål man tidigare inte ens kunde ha annat att man skulle kunna finna.

Sedan kan jag sätta in om att min presentation av mig själv för Rotary alldeles snart kommer att vara slutförd och jag kommer kanske till och med att kunna skicka den redan idag. Lite stolt över mig själv tror jag inte mig ens ha rätt till och låter bli. 

Igår var jag som vanligt på Källaren, ungdomsverksamhetens mötesplats, och var rent av riktigt social av mig... Hur som helst så tittade vi på en film hela sällskapet som samlat sig där. Där kommer mitt inläggs rubrik in, för vi såg nämligen Rio. Det var en trevlig film med många exotiska fåglar samt karnevalklädda personer.

I andra spår inte mycket nytt ... egentligen inget särskilt nytt. Känner mig bara aningen besviken när ingendera av mina föräldrar vill skjutsa mig till Tammerfors var det skulle i lördags vara Tamfan... Får väl nöja mig med morgondagens besök till Nationalmuséet. Hoppas att det blir en bra rundtur genom Finlands historia.

I omröstningen jag satt upp har jag fått ett resultat: filosoferande. Vad det gäller det vågar jag inte säga något säkert om det, för det kan vara att det blir något angst-relaterat. Denna möjlighet är helt bara pga min vardags grymma verklighet: nämligen att jag har ganska långt dömts att vara den utstötta... Å andra sidan har jag ingen aning om det är bara pga mig eller andra, har lite av en aning att det är båda men vilken skål väger mera är också en fråga jag inte funnit svar till.

Alltså mitt filosoferande kan lätt vända sig till självömkan och grubblande över människans sociala beteendes avigsidor och andra observationer gjorda av en utomböling utan vetskapen om alla oskrivna regler dessutom. Men jag kan kanske våga mig på att lova att försöka få andra filosoferier också, så att mina kära läsare inte ska tråkas ut.

Rösta kärt folk. Ska ni åta Filosoferandet vinna en krossande seger utan motstånd?