Våren har verkat gå i ett sväp med skolarbeten av alla de slag. Det som ändå kanske mest tog på krafterna var Fältkursen med ett veckoslut inklusive övernattning i Paipis djupa skogar med tolv andra ungdomar samt tre vuxna. En hel del hann hända under de lite över 24 timmarna. Vi hade några First time ever on Fältkurs händelser, med bland annat den angänemheten att vi hade minusgrader på natten. Vi var totalt slut på söndag morgon och flera sov eller höll på att somna senare på dagen ännu.

Annars så var det sista ordentliga dagen i skolan med lektioner. Nu är det bara provveckan, sista fredagen och våravslutningen kvar att klara sig av. Därefter börjar sommarlovet. I några av mina planer hör att jag ska städa hela min lya och ordna det före vår utbyteselev ska komma och bo i mitt rum. Sommarjobb är det ytterst ont om, och det enda jag lyckades skrapa ihop var ett par barnläger... Och staten som vill ha en så snart som möjligt och arbeta...

I kväll, på torsdag och lördag blir det Eurovision Song Contest 2012 för hela slanten. Har redan några lite av favoriter (efter en genomlysning av alla bidrag). I år verkar det vara mer än hälften kvinnliga artister, vlket jag tycker är en ovanligt hög siffra med min några års erfarenhet av hela spektaklet. Må bästa bidrag vinna. 

Bloggandet har varit lite i svag kondition här. Minns inte ens när jag senast skrev.

Saken är den att jag tycker jag haft en så hel massa att göra under tiden att jag bara inte orkat klicka upp Bloggplatsen och logga in för att skriva ett inlägg. Vi ska se om vi får någo fason på det nu när jag verkar få lite mera tid efter att hela vårkonserten är nu överstökad.

Vårkonserten talade jag om. Det var en upplevelse i sig och jag skulle göra det om igen. I år var jag med i kören och dessutom i gymnasiets uppsättning. I år  blev det första gången i ett större evenemang som jag sjöng i ett mindre ensemble än en kör på about 20 personer. Det var bra fiilis på hela det, även om det var pirrigt vid sina stunder. Det blev ett gott minne jag kommer att minnas troligen länge ännu.

Annars då? Ny period på gång med nya arbeten att göra till skolan, vilket nästan tar upp all den tid jag har. Om jag inte gör på något skolarbete så tänker jag på något relaterat till det. Som tur finns det distraktioner som att vara på ens småkusins födelsedagsfest och passa upp ungefär sju år gamla barn - eller yngre. Hade riktigt roligt och det var skönt att vara där åter. Borde försöka hälsa på oftare. (Det är inte kilometrar det handlar om utan att komma för sig att gå iväg över huvudtaget.)

Rotary Update: Har deltagit i ett par utbildningssessioner och har dessutom nu fått veta exakt vart jag ska. Destination i världen: Tyskland, Bayern, Mindelheim. Mindelheim är ett samhäle ~ 90 km västerut från München. Ser massor fram emot det hela nu och önskar bara jag visste vad jag borde skriva till min mottagande distrikt, klubb och första familj... Vi får hoppas att det klarnar på den fronten snart.

Ibland undrar jag varför jag följer en viss annan blogg och tycker mig känna mig igen i en liknande situation, men så tar jag aldrig och går fram och berättar att jag tror jag vet hur det känns. Jo, jag stalkar en bloggare som jag i verkliga världen till och med går i samma skola med. Patetiskt va? Å andra sidan är jag inne i en sådan situation att jag finns omkring och lyssnar på människor och tycker att deras samtalsämnen intresserar helt massor, men så går jag aldrig och sätter mig ner och deltar. Det tycker jag är nästan patetiskt - det att jag lyssnar och känner till en del om människor, medan de inte ens kanske märker att jag lyssnar och vet knappt något om mig.

Jag vet inte varifrån jag kunde gräva upp det modet jag skulle behöva för att gå någon dag och slå mig ner med dem. Det känns ibland som om jag använder allt det mod jag har redan till annat och inte har mera något kvar när jag ska försöka skrapa ihop lite för att våga sätta mig ner. Därför är det väl så mycket lättare för mig om någon skulle komma fram till mig och bjuda mig in i samtalet. Å andra sidan vet jag inte heller hur jag skulle förmedla vidare det...

Ni måste ursäkta mig att jag skriver ett inlägg som det här, men jag tänker faktiskt en hel del på det här och annat liknande och behöver bara ibland få det utskrivet från min hjärna. Ni vet inte hur ofta jag ställt mig frågor om hur jag hamnat i den situation jag nu är i och varför jag har ett så svårt socialt liv. Jag har hållit på att grubbla över det här i år efter år - och jag har inte ännu heller hittat något svar till mina frågor. Så vi skyller ännu på det att det måste finnas någon makt här någonstans som tycker att det är roligt att plåga mig på detta vis. Tro mig ändå när jag säger att jag försöker kämpa emot mina sociala fördämningar för att någon dag kunna bryta genom.

Det är så enkelt att ignorera bloggen för en tid, skriva ett inlägg emellan och sedan lämna den tom åter för en tid. Jag har inte varit slö. Det har varit allt och ingenting att göra. Jag tänkte ge här en tät och kortfattad lista i ungefär kronologisk ordning över händelserna:

Proveckan gick alldeles väl.

11.2: firade min gudmors födelsedag med stort kalas.

Valentindagen gick ovanligt smärtfritt förbi ("Vi vet att du är fortfarande singel, och vi vill påminna dig om det" - dagen enligt mig)

Torsdagen 16. var det penkkis med intressant program och utklädda ABIn. I år fick jag dessutom dra några fram till lavan. :)

Dagen efter var det gammaeldans. Moi stod som speaker och skivansvarig (jag dansar först senare)

Så är vi i sportlovet, där hände massor hända:

- Må: till Hesa och intervjua min gudmor/kusin om hennes arbete för mitt finska projekt

- Ti & Ons: hade en kort kurs i improvisationsteater i Hesa, på onsdag var jag också med familjen och några familjevänner ute och äta före vi var och se Hugo på bio (underbar film)

- To: var och moka snö från hustaket med föräldrarna i sådär 5 timmar

- Fre - Sön: läger i Hesa med Shinden, på söndag var det också min gudmors sons födelsedagsfirande

Den här veckan åter har jag haft ett finska föredrag samt varit till Nifin på ett föredrag om natur i Nordisk skräckfilm. Lördagen gick åt Shinden träningar och söndag att vara hemma. Kort resumé av min månad jag varit frånvarande från bloggens cybervärld.

Jag har lyckats ignorera denna blogg en tid, vilket jag är ytterst medveten om. Men skolan rullar på och senast i onsdag började min provvecka, så det var ett antal projekt som skulle vara färdiga inom den tiden. Dessutom har jag nästan börjat att stressa med mitt bildkonst projekt, men är åter på säkrare vatten.

Annars har jag inte haft något speciellt för mig ut över det vanliga. Veckoslutet och följande vecka kommer att spenderas som en aktiv individ. I lördag blir det mitt första bältprov i Shinden och i söndag ska jag åka till Åbo och träffa några andra skrivglada personer från de trakterna. Provveckan fortsätter därefter och dessutom kommer det att vara ett Rotary-möte på tisdag. På onsdag kommer jag att gråta och slita mitt hår under samhällslära provet. Sedan är vi åter till veckoslutet med lördagen och min gudmors födelsedags firande.

Sounds like a plan for the next two weekends and the days in between. 

Dagarna verkar ljusna inför mina ögon när jag sitter i skolans aula. Känns nästan som om jag skulle hålla på att stiga upp från en dvala, andas igen. Det känns skönt. En vikt verkar lyftas från mina axlar och så småningom och frigöra mig från kedjor. En ögla åt gången. Livet verkar strömma tillbaka till mina ådror.

Snön ligger tjock på marken ännu och det verkar bara komma mera, men jag känner mig redan aningen vårig. Jag gillar inte precis våren, men vårkänsla i vintern är okej och trevligt. Det hjälper en att orka till sommaren och när våren äntligen kommer att redan hoppas att vintern kommer åter. Bara för att man skulle kunna ha den där vårrusiga vintern. Det är något speciellt med den.

Jag kanske är den enda som tyker att man kan ha vårfeelis mitt i vintern, men den är skön. 

Känner mig aning deppig och stressad denna vackert vita söndag. Ännu en dag kvar att överleva av min stundvisa isolering. Det är vad mina veckoslut är, mitt ute i ingenstans. Det är en delorsak till varför jag gillar skolan. Jag kommer ut bland folk. Det har alltid varit så att jag bor långt från skolan och mina vänner. I min förra hemkommun kunde jag ändå relativt lätt ta och cykla till olika ställen, men nu... Söderkullavägen är helt enkelt bara för farlig för en som jag, och bussarna går omöjligt dåligt här omkring. Så jag är minst sagt fast här.

Så fortsätter vi till något annat. Håller på att samla inspiration till mitt egna projekt i bildkonst, som kommer att ta about tre månader i framställning, det är åtminstone den uttänkta deadlinen. Jag har visst också en del önskemål med det. För det första vill jag prova på att göra ett verk med landskapet i centrum, samt prova på Art Nouveau. Anmars vet jag inte för säkert. Därför håller jag på att bläddra igenom alla mina Imagine FX tidningar jag hållit på att samla på mig här nu sen slutet av 2008. Den tidningenär ett paradis för dem som gillar att se vad andra konstnärer gjort, och bara titta storögt i beundran - och försöka lära sig något.

Rekommenderar varmt också David Garretts skiva Rock Symphony. Har haft den och snurra på nu här en okänd tid, och gillar den riktigt mycket. Det blandas rock med den klassiska fiolen och det skapar alldeles makabra ljudvisioner. Bara för att få inspiration till något tror jag att den är bra också. Ljuvlig.

En annan ljuvlighet jag glömt att nämna - som jag ungefär förälskat mig i - är Alexandre Dumas' De tre musketörerna. Det är hederli fajt med värja och ibland också musköter. Det är mångsidiga och intressanta karaktärer och intriger som binder en runt sitt finger och tvingar en att läsa. Kanske jag ska skriva ett längre inlägg om den någon annan dag, men jag har en fråga: Vem har den längsta beskrivningen i sträck i romanen? 

Har inte uppdaterat på länge hur det går med mitt ansökande att bli utbytesstudent via Rotary. Här kommer nu den senaste updaten nu:

Jag har fått in min ansökan, ett papperslass ifyllt och insänt. Nu väntar jag på att få en kallelse till en intervju i huvudstaden. Var också tvungen att ändra lite på mina önskemål av destinationsland. Nya Zeeland blr inget av, eftersom det skulle krångla till allt för svårt både vid avresan och återkomsten. I stället ligger nu som n:o 1 Kanada, varefter det skulle bli ett europeiskt land på fastlandet.

Det är främst vad som hänt de vägarna. Inget desto underligare. Jag är så gott som bekräftad redan och kommer att få veta min exakta destination sedan omkring mars.