Jag hoppas att jag inte är den enda som någon gång sett en person också på nära håll i sin vardag och velat berätta denna att man skulle vilja lära känna honom/henne bättre. Egentligen tror jag att alla varit med om det åtminstone en gång i sina liv. Själv har jag det problemet att folk inte verkar vilja se vad som finns bakom det jag visar i allmänhet. Det här gäller dock främst min skolvärld just nu sen några år tillbaka. Eller är det egentligen hela?

Det är flera gånger jag velat berätta en viss person så gärna att jag skulle vilja lära känna denna bättre. Det är endast en gång jag vågat. Han visade sig vara en groda. Sen dess har jag inte vågat. En ny kom och svalnade efter en tid, men nu är jag igen inne i det här spelet där man kan antingen vinna eller förlora, om man inte försöker förlorar man definitivt. Jag vill inte stå vid sidan igen. När ens tankar far ofrivilligt till denna någon och man känner igen dess röst i en folkmängd. Ni mina läsare tycker säkert att det här låter patetiskt och undrar: "Varför gör du inget människa? Du har ju vågat göra en hel del annat? Är det så svårt och tala?" Det är svårt för mig.

När man har chansat och förlorat sitt självförtroende gällande det och önskar att inte skadas mera på det sättet eller förödmjukas tar det länge att bygga upp allt åter och våga försöka. Om man skadats för ofta eller för hårt gräver man ner sina djupaste känslor för att det aldrig mera ska ta lika ont igen. Dessutom om man råkar vara aningen som en fisk på torra land när det gäller att vara social (som jag) särskilt med folk i sin egen ålder blir det bara svårare.

Ni får ursäkta mig för detta självanalytiska och terapeutiska inlägg, men för andra än mig är det säkert också en del av deras vardag. Hela den tårdrypande historien får ni nog dock inte. 

December har redan anlänt och ingen snö har synts till. Endast regn och tunna lager is. Is är inte trevligt när det är på asfalt och man inte kan se det. Kortare bitar kan också bli riktigt äventyrliga när man väntar om man ska falla eller inte. Men det är inte isen jag bara ska skriva om. Vi har på skolan vartannat år självständighetsdagsfirande. Det här året är ett år vi firar. Elevkåren har den stora äran och bördan att förbereda och planera festen och hela det på tolv personer kan verk orättvist och tungt. Så fastän jag inte är medlem i elevkåren har jag varit och hjälpa till en aning. Det fick mig också att stiga idag upp tidigare än vad jag annars gjort idag, och trassla bara en liten aning upp mina planer. Men det känns bra och veta att jag hjälpt till.

Jag ser fram emot hur kvällens fest kommer att arta sig och jag hoppas den blir lyckad. Vi har några gäster och veteraner också på plats, samt ett band. Maten lovar bättre än den ordinära skolmaten, vilket bara är bra. Vi kommer att vara omkring 160 personer närvarande. Det kommer att bli aningen trångt vid borden, men ingen är ju livsrädd för någon och nog kommer vi att klara oss. Vi har ju en rätt så trivsam skola trots allt.

Lovade jag något om att skriva mera om vad som hände på Kulturkarnevalen? Kanske jag gjorde det och i så fall tror jag att jag skjuter upp på det ännu lite till, men förhoppningsvis inte för mycket. 

Jag har förra veckoslutet varit uppe i Närpes och deltagit i 2011s Kulturkarnevalen. Resan var lång och aningen nervkittlande. Och kallt var det också. Vi startade 13.30 från skolcentret med ett gäng sibbobor på sådär tjugo stycken. Så åkte vi med en sväng via Hellsinge gymnasium till Kiasma och plockade med oss de helsingforsare som inte fick plats i den andra bussen med enbart helsingforsare. Efter det här började våra egentlga strapatser.

Planen var den att vi skulle följa efter Helsingfors-bussen till Huittinen var vi skulle stanna för en kaffepaus. Det hade börjat att mörkna och på det viset lyckades vi följa istället en annan Kulturkarnevals buss. Så nu skulle vi stanna i Björneborg. Folk började bli aningen ängsliga eller irriterade (kan inte säga säkert då jag satt längst fram). Såklart skulle vi också köra förbi det raststället. Sista reservplanen gick slutligen i lås och båda bussarna stannade sådär en och en halv timme från Närpes på en liten Teboil... Folk var minst sagt inte glada över detta.

Vi kom lyckligt fram trots allt och skyndade oss till incheckningen och därefter att jaga efter en sovsal där det fanns plats, och var tyst. Därefter hade evenemanget sin gilla gång (som jag kanske skriver mera om senare) och slutligen kom söndagen och hemresan. Det första jag fick som fråga var att var vi skulle stanna och att det inte skulle vara en Teboil. Jag förstår det nog helt bra. Tro mig. Redan på Närpes resan bestämde jag mig för att inte anmäla mig frivillig som bussvärd om resan tar mera än en timme eller högst två. 

Idag har jag och flera andra elever på mitt gymnasium varit bönder. Eller för att vara exakt har vi varit utklädda till bönder. Det har att göra med en av skolans traditioner, nämligen Temaveckan. I måndags hade vi 1900-talet i fritt val, och idag var vi som sagt bönder. Imorgon blir det kommunismen i tur. Härligt! Jag brukar satsa på temaveckan, men torsdagen är jag totalt ur fiilis för. Temat i fråga är tonårstrender som pissisar och fruitare, bara som exempel.

Dessutom vill jag inte klä ut mig den ödesdigra torsdagen eftersom jag den samma torsdagen skall sitta från omkring halv två på dagen till något mellan sju och åtta på kvällen. Varför i hela friden frågar ni er kanske. Orsaken till detta fenomen är att jag ska till Närpes, var årets Kulturkarnevalen anordnas. Det blir min tredje gång nu, och jag ska agera som bussvärd. Tjohej! Allas önskedröm, eller. Alltså att vara bussvärd, alla vill ju vara på Kulturkarnevalen!

Där går mitt veckoslut då, men jag tänker inte låta mig helt komma ifrån skolan. Jag måste ta med mig ett häfte för att jag på något sätt ska lyckas bli färdig i tid med ett projekt i geografi. Underbart. Tvivlar nog aningen på att det ska bli något av skolarbetet.

Överväger ännu om jag ska ha toga på fredag i Närpes, för att hålla mig i skolans temavecka... Det blir ännu att skåda. 

Har idag haft med min årskurs vår första övning inför gammeldansen i februari. Vi börjar jo redan idag eftersom vi kommer att ha övningar endast en gång i veckan. Mina teorier om att min årskurs inte vågar närma sig mig har åter visat sig vara riktiga. Av de fem jag dansade med var det endast en av pojkarna som självmant kom och bjuda upp... Resten av danserna sattes upp av en lärare... Så idag har vi valsat och valsat och sett en övningsfilm med bl.a avaustanssi. Alla verkar ha mentaliteten att den är väldigt svår och krånglig, men inte tycker jag att den var så hemsk, inte jämfört med en annan som vi alltid dansade med hela skolan i Borgå.

I andra nyheter (men fortfarande inom skolan) har jag idag haft en presentation om Torneå. Önskade egentligen lite att någon gjort mig okapabel till att hålla det alls. och det gick verkligen åt stupet må ni kära läsare tro.

Jag slutar nu här för idag och ska försöka få skoluppgifter gjorda. 

Jag har säkert inte nämnt en enda gång ännu hur mycket jag älskar Bokmässan? Var igår på min första höstlovsdag med min ena kompis, dennas mamma och mormor på plats där. Jag och min kompis hann undersöka Musikmässans utbud hastigt och sedan sådär halva av Bokmässans utrymme. Jag skall igen vara på plats där på lördag med min familj, och jag ska få välja ett x antal böcker till födelsedags. Det kommer att bli intressant det hela: själva jakten på böcker och sedan hur många det slutligen kommer att bli som jag får. Spänning på kommande.

I tråkigare lag så kan jag inte delta i Taikai lägret i Helsingfors, pga att min sköldkortel är inflammerad - igen. I stället för lägret så får jag sitta hemma och försöka göra på ett x antal skolarbeten jag så småningom borde få färdiga. En del kvickare än andra. Kommer så att älska den dag då den här skolperioden är över.

Som sagt tidigare borde jag nu få något skorelaterat arbete gjort så jag slutar här för nu. 

Har haft en hel del för mig förra veckan, vilket verkligen tog aningen på krafterna och fick mig ytterst slö inför veckoslutet. Tr dock inte att jag är det minsta stolt över det! Jag blev ändå såpass slö att jag inte gick på nåndera av mina träningar... Måste försöka skärpa mig. Å andra sidan är det en mycket stressig period med många skolarbeten att göra och bara den här ena perioden. Till råga på allt så ska jag också fylla i Rotarys insökningsblankett för ett års utbyte nu inom november... It's just so great at the moment.

Helsingfors bokmässa och höstlovet håller dock uppe mitt humör när de nu närmar sig mycket snabbt, och dessutom min födelsedag. Före oktober är slut kommer jag att ha fyllt hela sjutton år... Borde jag vara glad för det? Tror inte riktigt det. om inte annat så kanske jag ändå får en trevlig dag. Det andra som håller mig positiv är att Kulturkarnevalen också närmare sig! JIPPII! Det ser jag mycket fram emot. :D

Håller ännu också på att kämpa med utvecklingen av min imaginära (korrektera mig om jag har fel) värld som jag ska använda till en rad fantasy berättelser. Får se om det någonsin blir något mera än bara sidor i mina häften och filer på min dator men det blir ännu att se fram emot.

Veckan har tuffat på och är väldigt snart förbi. Har inte riktigt haft kanske tid till att blogga på sistone då min faster var hos oss. Tisdag och onsdag kvällarna gick åt till att spela ett parti Risk featuring mig, min faster, bror och pappa. Ironiskt nog så blev jag vid ett skede utsparkad från Nordamerika och hade vid det skedet bara kontinenten Australien och Siam i Asien. Var vid något skede väldigt nära att bli utrotad och falla ur spelet, men jag höll mig fast med.

Jag känner mig egentligen väldigt stolt över vad jag lyckades göra igår: jag ritade ett drakskelett med enda referenser bilder av häst, katt, hund och fågel skelett samt lite egna ändringar enligt mitt huvud. Hade egentligen först tänkt det bara för övning i att rita drakar och sätta kött på benen ... men när jag blev såpass nöjd med skelettet så tänker jag låta det vara som det är. :)

Igår var det också väldigt trevligt på träningarna då våra tatamin förts iväg och vi hade bara fanérskivor som skruvats fast i en trästomme under våra strumpor. Till råga på allt var inte alla skruvar eller hörn på skivorna ordentligt nere. Lyckades vid ett skede riva upp min högra strumpa mot en skruv. Härligt.

För övrigt vad jag ska göra idag mera blir välan att försöka göra finska läxor samt att skriva färdigt mina filosofi inlämningsuppgifter, och sedan på träningar igen.