Som jag kanske tidigare nämnt håller jag på med att skriva och håller bland annat på med att skapa en fantasy värld, eller två rentav. I de här världarna vill jag ta fram för mig främmande kulturer för mig och forska i dem medan jag berättar mina historier. Man kan nästan säga att jag vill föra fram den goda sidan av mångfald och frågan om tolerans för andra människor. Av personliga skäl har jag särskilt haft och snurra frågan om handikappade, även om jag hittills egentligen inte skrivit något med det.

Det jag har som största fråga är bara var jag skall hitta all information för alla folk som skall bosätta världarna. På Fantasy-kvällen på Nifin nu en tid sedan fick jag underbart tips för skrivande om arabvärldens folks liv, Arabian Sands av Wilfred Thesiger. Har inte ännu fått händerna på den, men jag ska nog någon dag.

Om ni, kära läsare, har noga tips på böcker eller annat material om olika folkslags leverne (ex samer, afrikanska folk, mongoler, etc) i en tid före industrialiseringen vore jag tacksam för all hjälp. :) 

Nu har jag gjort det beslutet att om jag kommer att filosofera så kan det främst ha att göra med filosofiska frågor i den fantasy värld jag håller på att konstruera. Den här världen tänker jag få att fungera! Det kan komma att finnas olika slags tillställningstagande än kanske är van, pga att den här världen har lite annorlunda konstruktion än den vi lever i och kommer att hålla på och skapa sig här med tidens gång i mitt huvud och nerskrivet i något/några av mina häften.

Alternativt kan det komma att jag skriver en bit av en av de otaliga historierna som blivit inspirerad från någon låt. Det kan bli ganska intressant enligt min mening och jag har likväl redan några på lager.

Igår började en fanfiction att snurra i mitt huvud, en till King Arthur filmen. Aningen irriterande egentligen att jag har flera fanfictions på gång än av mina orginala... Lite sorgligt också. Kanske jag kommer att publicera någon fanfiction på sidan fanfiction.net men det blir att se.

Fann här någon dag sedan också en underbar låt av Dark Moor vid namn Phantom Queen. Jag gillar det här bandet en hel del för deras låtar, och de har dessutom varit väldigt inspirerande också i mitt konstutövande. Exempel kommer jag nog inte precis på, en eller annan låt kommer jag nog på, men inte Dark Moor inspirerat. Det är intressant hur musik har en så stark påverkan på mig. Skulle säkert kunna skriva något om det någon gång. 

Vad det gäller läsande så håller jag nu på sen en tid tillbaka med Umberto Ecos roman Rosens namn, en tegelsten vars hela handling utspelar sig på sju dagar, efter ett rätt långt förtal. Tänker nog ändå läsa den färdigt. 

Snöns vilda dans försökte få honom att vända om, men hans beslutsamhet fick honom att till slut ta sig fram på alla fyra och långsamt avverkade han sin väg närmare mot kullens krön. Medan han kämpade sig fram tyckte han sig se någon meter ifrån sig en man klädd i en färgsprakande dräkt och under hans mössa virvlade hans mörka hår om hans beniga ansikte. Före han hann uppfatta några närmare ansiktsdrag eller detaljer var han försvunnen och snart slutade även motståndet från snön. Han rätade på sig och gick nu raskt upp till krönet och låg sedan där medan han kikade ut över krönet. Trummorna dundrade nere bland dalens hyddor och en mäktig eld sprakade mitt på den stora öppningen.

Runt denna eld dansade människor, unga verkade de och brydde sig inte om den eviga kylan. Bland dem såg hon en ung kvinna med kopparbrunt hår. Hans hjärta dunkade av upphetsning - han hade till slut hittat henne!

Glädjen varade dock inte länge för han slogs sedan av den mäktiga smärtan som fick honom att önska sig död. En stund låg han hopkrupen en annan låg han utsträckt i snön, och så fortsatte det med vart om annat, medan månens fulla rund glimmade till i hans blick. När smärtan äntligen var över kände han hur hans kropp frös i sin nakenhet mitt i snön. Han vände sig på magen och började mödosamt att kravla sig mot kullens andra sida. Med en kraftansträngning lyckades han få sin kropp över kullen och gled sedan en bit neråt. Kylan trängde sig djupt inom honom och tanken på döden kom till honom.

I sina mörka tankar märkte han inte hur en gestalt kom framplumsande i snön fram till honom. Det var värmen och röstens tillkallande namn som fick honom att försöka fixera sin blick mot gestalten. Det var hon. Flickan med det kopparbruna håret stod framför honom, och han skulle ha velat säga hennes namn men hans läppar var alldeles frusna. Hon lyfte upp honom att stå och lade om honom den fäll hon haft kring sig. Hennes värme och doft fanns ännu i den. Den där mustiga doften av höstmossa och sommarregn. Han återfick av sina krafter och följde hennes ledning ner för sluttningen och in i en av hyddorna. Där hjälpte hon honom i säng och bäddade om honom. Då hans medvetande ännu var svagt kvar kunde han erinra sig om hennes röst som sjöng. Det var definitivt hon.

Det här är en bit av en story jag håller på med, och just den här delen fick jag inspiration till under ett läger jag var hjälpledare på i sommras. Den föddes under tillyssnande av levande musik. Det var en mystisk och samtidigt underbar upplevelse att jag ännu också kommer något så när ihåg det.

Fortsättning kommer kanske att följa. :) 

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg var jag till Åbo slott i fredags. Där fick jag igen kreativa idéer, som den historiaintresserade nissen jag är.

Tidigare har jag haft idéer med påhittade åbobor som på sina vis blir inblandade med slottet och dess händelser, bl.a på 1300-talet och under hertig Johans tid. Igår fick jag idéen om att skriva om någon från Katarina Jagellonicas följe då de kommer till Finland. Random idéer men på ett sätt ändå ganska intressanta.

Får se om det kommer att bli några intressanta historier. :)