Ibland undrar jag varför jag följer en viss annan blogg och tycker mig känna mig igen i en liknande situation, men så tar jag aldrig och går fram och berättar att jag tror jag vet hur det känns. Jo, jag stalkar en bloggare som jag i verkliga världen till och med går i samma skola med. Patetiskt va? Å andra sidan är jag inne i en sådan situation att jag finns omkring och lyssnar på människor och tycker att deras samtalsämnen intresserar helt massor, men så går jag aldrig och sätter mig ner och deltar. Det tycker jag är nästan patetiskt - det att jag lyssnar och känner till en del om människor, medan de inte ens kanske märker att jag lyssnar och vet knappt något om mig.

Jag vet inte varifrån jag kunde gräva upp det modet jag skulle behöva för att gå någon dag och slå mig ner med dem. Det känns ibland som om jag använder allt det mod jag har redan till annat och inte har mera något kvar när jag ska försöka skrapa ihop lite för att våga sätta mig ner. Därför är det väl så mycket lättare för mig om någon skulle komma fram till mig och bjuda mig in i samtalet. Å andra sidan vet jag inte heller hur jag skulle förmedla vidare det...

Ni måste ursäkta mig att jag skriver ett inlägg som det här, men jag tänker faktiskt en hel del på det här och annat liknande och behöver bara ibland få det utskrivet från min hjärna. Ni vet inte hur ofta jag ställt mig frågor om hur jag hamnat i den situation jag nu är i och varför jag har ett så svårt socialt liv. Jag har hållit på att grubbla över det här i år efter år - och jag har inte ännu heller hittat något svar till mina frågor. Så vi skyller ännu på det att det måste finnas någon makt här någonstans som tycker att det är roligt att plåga mig på detta vis. Tro mig ändå när jag säger att jag försöker kämpa emot mina sociala fördämningar för att någon dag kunna bryta genom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våren har verkat gå i ett sväp med skolarbeten av alla de slag. Det som ändå kanske mest tog på krafterna var Fältkursen med ett veckoslut inklusive övernattning i Paipis djupa skogar med tolv andra ungdomar samt tre vuxna. En hel del hann hända unde...

Bloggandet har varit lite i svag kondition här. Minns inte ens när jag senast skrev. Saken är den att jag tycker jag haft en så hel massa att göra under tiden att jag bara inte orkat klicka upp Bloggplatsen och logga in för att skriva ett inlägg. V...

Det är så enkelt att ignorera bloggen för en tid, skriva ett inlägg emellan och sedan lämna den tom åter för en tid. Jag har inte varit slö. Det har varit allt och ingenting att göra. Jag tänkte ge här en tät och kortfattad lista i ungefär kronologis...

Jag har lyckats ignorera denna blogg en tid, vilket jag är ytterst medveten om. Men skolan rullar på och senast i onsdag började min provvecka, så det var ett antal projekt som skulle vara färdiga inom den tiden. Dessutom har jag nästan börjat att st...

Dagarna verkar ljusna inför mina ögon när jag sitter i skolans aula. Känns nästan som om jag skulle hålla på att stiga upp från en dvala, andas igen. Det känns skönt. En vikt verkar lyftas från mina axlar och så småningom och frigöra mig från kedjor....