Har idag haft med min årskurs vår första övning inför gammeldansen i februari. Vi börjar jo redan idag eftersom vi kommer att ha övningar endast en gång i veckan. Mina teorier om att min årskurs inte vågar närma sig mig har åter visat sig vara riktiga. Av de fem jag dansade med var det endast en av pojkarna som självmant kom och bjuda upp... Resten av danserna sattes upp av en lärare... Så idag har vi valsat och valsat och sett en övningsfilm med bl.a avaustanssi. Alla verkar ha mentaliteten att den är väldigt svår och krånglig, men inte tycker jag att den var så hemsk, inte jämfört med en annan som vi alltid dansade med hela skolan i Borgå.

I andra nyheter (men fortfarande inom skolan) har jag idag haft en presentation om Torneå. Önskade egentligen lite att någon gjort mig okapabel till att hålla det alls. och det gick verkligen åt stupet må ni kära läsare tro.

Jag slutar nu här för idag och ska försöka få skoluppgifter gjorda. 

Jag har säkert inte nämnt en enda gång ännu hur mycket jag älskar Bokmässan? Var igår på min första höstlovsdag med min ena kompis, dennas mamma och mormor på plats där. Jag och min kompis hann undersöka Musikmässans utbud hastigt och sedan sådär halva av Bokmässans utrymme. Jag skall igen vara på plats där på lördag med min familj, och jag ska få välja ett x antal böcker till födelsedags. Det kommer att bli intressant det hela: själva jakten på böcker och sedan hur många det slutligen kommer att bli som jag får. Spänning på kommande.

I tråkigare lag så kan jag inte delta i Taikai lägret i Helsingfors, pga att min sköldkortel är inflammerad - igen. I stället för lägret så får jag sitta hemma och försöka göra på ett x antal skolarbeten jag så småningom borde få färdiga. En del kvickare än andra. Kommer så att älska den dag då den här skolperioden är över.

Som sagt tidigare borde jag nu få något skorelaterat arbete gjort så jag slutar här för nu. 

Har haft en hel del för mig förra veckan, vilket verkligen tog aningen på krafterna och fick mig ytterst slö inför veckoslutet. Tr dock inte att jag är det minsta stolt över det! Jag blev ändå såpass slö att jag inte gick på nåndera av mina träningar... Måste försöka skärpa mig. Å andra sidan är det en mycket stressig period med många skolarbeten att göra och bara den här ena perioden. Till råga på allt så ska jag också fylla i Rotarys insökningsblankett för ett års utbyte nu inom november... It's just so great at the moment.

Helsingfors bokmässa och höstlovet håller dock uppe mitt humör när de nu närmar sig mycket snabbt, och dessutom min födelsedag. Före oktober är slut kommer jag att ha fyllt hela sjutton år... Borde jag vara glad för det? Tror inte riktigt det. om inte annat så kanske jag ändå får en trevlig dag. Det andra som håller mig positiv är att Kulturkarnevalen också närmare sig! JIPPII! Det ser jag mycket fram emot. :D

Håller ännu också på att kämpa med utvecklingen av min imaginära (korrektera mig om jag har fel) värld som jag ska använda till en rad fantasy berättelser. Får se om det någonsin blir något mera än bara sidor i mina häften och filer på min dator men det blir ännu att se fram emot.

Veckan har tuffat på och är väldigt snart förbi. Har inte riktigt haft kanske tid till att blogga på sistone då min faster var hos oss. Tisdag och onsdag kvällarna gick åt till att spela ett parti Risk featuring mig, min faster, bror och pappa. Ironiskt nog så blev jag vid ett skede utsparkad från Nordamerika och hade vid det skedet bara kontinenten Australien och Siam i Asien. Var vid något skede väldigt nära att bli utrotad och falla ur spelet, men jag höll mig fast med.

Jag känner mig egentligen väldigt stolt över vad jag lyckades göra igår: jag ritade ett drakskelett med enda referenser bilder av häst, katt, hund och fågel skelett samt lite egna ändringar enligt mitt huvud. Hade egentligen först tänkt det bara för övning i att rita drakar och sätta kött på benen ... men när jag blev såpass nöjd med skelettet så tänker jag låta det vara som det är. :)

Igår var det också väldigt trevligt på träningarna då våra tatamin förts iväg och vi hade bara fanérskivor som skruvats fast i en trästomme under våra strumpor. Till råga på allt var inte alla skruvar eller hörn på skivorna ordentligt nere. Lyckades vid ett skede riva upp min högra strumpa mot en skruv. Härligt.

För övrigt vad jag ska göra idag mera blir välan att försöka göra finska läxor samt att skriva färdigt mina filosofi inlämningsuppgifter, och sedan på träningar igen. 

Även om jag vet att jag inte är den kanske enda som har tråkigt på finska lektionerna kan jag inte vara utan att konstatera att fallet verkligen är så. Började idag också att skriva på något fullständigt random bak i mitt finska häfte för att ha lite underhållning för mig själv. Läxsvämningarna har inte börjat - ännu - men kommer nog alldeles för snart att komma. Önskar lite att jag kunde tentta eller bli av med alla finska kurser, men å andra sidan vet jag att det inte skulle vara så bra för mina vitsord...

Har fått ut de flesta av mina prov idag och hade dessutom första lektionen filosofi. :D Känner mig väldigt positiv för filosofin. Det verkar mycket lovande. Vi ska till nästa måndag också svara på en del filosofiska frågor som vår lärare samlat på ett papper. Verkar lovande som sagt.

Hittade i veckoslut från min hylla med skivor och filmer Metallicas skiva Death Magnetic samt från internetet Fairyland bandet. Death Magnetic råkar vara den enda skiva jag har av Metallica men jag finner den ytterst njutbar att lyssna på, och den funkar dessutom bra till bakgrund. Vad det gäller Fairyland tycker jag om själva feelisen och gillar överlag deras låtar. Harmar bara när jag inte kan finna deras skivor från någon butik... Måste väl ta och beställa via nätet här någon gång. 

Jag har nu fått uggla hemma i två dagar utan behov att gå till skolan, tack vare min provvecka för den här perioden. Men på måndag börjar en ny period och en ny provveckas annalkning kommer sedan att göra en nervös. Det jag åtminstone märkte med den här provveckan var det att jag borde ha kanske bordat läsa lite i takt med när vi gick igenom under lektionerna, annars blir det massor att läsa de några dagarna före provet. Jag tänker försöka att förbättra mig vad det gäller.

Nästa period kommer jag att få börja bekanta mig med filosofins ännu mystiska värld och dessutom kommer jag troligen att gå sönder på grund av tyskan ... igen. Tycks bara som att jag inte har någon ork längre till att studera det språket... Aningen sorgligt eftersom jag brukat nu ungefär tre år till att studera det. Som grädde på tårtan har jag också det "underbara" ämnet finska. Kommer möjligen att tråka ut mig på lektionerna och stressa över alla sidor som fås i läxa. På något sätt borde jag väl överleva det igen också.

Inom kanske mera uppiggande nyheter kommer min faster att komma till oss nästa vecka. Jag ser verkligen fram emot det.

Tidigare under veckan fick jag också reda på att jag ska träffa Rotary-klubben i Sibbo här nu om två veckor på en tisdag. Det är alltså föreningen som jag söker med utomlands för ett års utbyte. Kommer möjligen att ha mera utbytes relaterade nyheter alltid då och då så jag kanske kommer att markera dem på något sätt. :) 

Gränsas egentligen våra liv av vad andra säger att vi inte kan eller borde göra? Är vi oförmögna att göra vissa saker bara för att vi inte har alla förutsättningar som en del andra?

Jag vill åtminstone inte tro det. Jag tror inte det.

Jag har mött personer som man inte skulle kunna genast tro att är förmögna att göra en del saker på grund av ett handikapp. Jag har träffat personer som överraskat mig flera gånger, även när jag trott att jag känner dem rätt väl. Jag har fått bevisat om och om igen att det omöjliga inte alltid är omöjligt.

Varför påstår då en del att man inte kan göra en sak även om man aldrig försökt? Kan det vara att de vill bara få en att må illa så ens självförtroende smulas sakta sönder så man inte vågar pröva? Vill de inte att man ska prova det för att de inte själva vågar? Ser de bara framför näsan på sig men inte längre? Eller gör de det bara omedvetet?

Gränsen blir egentligen väl verkliga först sedan när man provat eller man inte till slut vågar göra det, då man börjar tro dem som trycker ner på en. Är det bara det mänskliga psyket som vill kväva ner dem som vågar drömma och kanske prova på sina vingar? Har vårt samhälle skapat den bilden att de som anses inte kunna göra något ska inte heller uppmuntras till att försöka? Är det här allt bara ett vridet ekorrhjul människan tvingats i att fortsätta? Är det de som är socialt intelligenta som vill trycka ner dem som inte är lika begåvade eller säkra?

Det vridna hjulet fortsätter att snurra...

Hälsningar alla läsare! En uppdatering är nog troligen i behov sen senast då rätt mycket hunnit hända.

På torsdag började provveckan, vilket menade för mn del ett engelska prov... Blir och se lite vad det riktigt blir till slut. Sedan hade jag på fredag en ledig dag. Den tillbringade jag med att sova lite längre och sedan med att äntligen städa mitt rum och i samma veva också en av toaletterna och dammsuga mattan på nedre våningen. Allt det här städandet var lite på grund av att en av mina vänner kom till oss och vi hade ett litet filmmaraton med filmerna: King Arthur, Asterix & Obelix: Uppdrag Kleopatra samt Asterix på olympiaden. En riktigt lyckad fredag, om jag så får säga. Lördagen gick rätt långt ut på att arbeta hemma, vara på träningar för att sedan kulmineras på kvällen med att två av min pappas kusiner kom över till oss med sina familjer, dvs fyra vuxna och fem barn tror jag det blev. Söndag gick till att läsa till historia-provet.

Historia provet skrev jag idag ... och hoppas nu här att jag fick ett bra vitsord för jag missade lite vid en av uppgifterna. Borde ännu dessutom läsa till tyska-provet jag har imorgon. Skulle egentligen inte alls orka läsa på det. Jag märkte också idag att jag inte har den minsta aning om var hålstansen ligger. Hade nämligen lite tänkt att jag skulle ordna alla papper från förra året och den senaste perioden i en mapp nu... Får då göra det någon annan dag.